Historik

Skräddarns - en gårdskrönika  

Den norska piken True Halvorsdatter (1840-1930) föddes i Skallen, Västra Lunde i Trysil, Norge. Hon gifte 1:a gången med Ole Olsen (1835-1869) och de fick fyra barn, alla födda i Norge. Efter makens alltför tidiga död gifte True om sig med Johan Kolos (1844-1928) och den nya familjen slog sig ner på den svenska sidan av gränsen vid Lillingsätern intill Ivarhöa på Drevfjället, där de sökte sitt levebröd och bodde i flera år, långt från närmsta gård och väg. True kom nu att få ytterligare sju barn, oklart var de är födda. Efter en obeskrivligt strävsam tid på Lillingsätern gav dom upp och slog då sig ned intill Sörigarn, den sydliga av de två första bosättningarna i Gördalen.

När True, Johan och barnen kom till byn, var det en mansålder sen de båda första familjerna kommit vandrande till den väglösa, jungfruliga dalgången mellan Drevfjället och Fulufjället. Dessa nybyggare, som lämnat hembyn Heden (Särnaheden), hade anlänt dagen före midsommarafton år 1800.Det var Tysk Jon Embrectsson (1776-1861) från Tyskgården i Heden med sin hustru Goulu Persdatter (1776-1867) och den lille Embrect, endast 8 månader, samt Gårds Embrect Jonsson (1768-1855) från Gårdsgården med sin hustru Margeta Persdotter (1773-1868) och deras lille 3-årige son, Jo. Deras första boställe blev under en stor gran, där en minnessten finns rest idag. Man började genast bygga det fjös, som skulle härbärgera de båda familjerna under den första vintern. Det brådskade för att hinna skörda tillräckligt med ängshö för den enda ko man kunnat medföra från hembyn Heden. I tur och ordning uppfördes den gemensamt nyttjade Tyskgården och året därpå Sörigarn.

När True och Johan anlände från Lillängsätern var byn Gördalen redan under stark utveckling och nybyggarna hyste stor framtidstro. Förutom Tyskgården och Sörigarn hade också gårdarna Stor-egga, Ut-på-mon och Ova-egga tillkommit. För Trues och Johans del är det möjligt, att alla elva barnen var med i flytten, men 5-åriga Matea avled 1876 och 11-åriga Hilda Olsdotter - från första äktenskapet - år 1881. Den äldsta sonen, 21-årige Ola, greps emellertid av amerikafeber och utvandrade 1882. Nu inträffade något mycket tragiskt: I sällskap med styvsonen Karl Olsen lämnade Johan Kolos sin hustru med alla de övriga sju barnen och emigrerade år 1886 till Amerika såsom styvsonen Ola Olsen gjort fyra år tidigare. Kvar av barnen från första giftet fanns nu endast den äldste sonen Theodor Olsen (1869-1950) som då var 17 år gammal. Han blev nu den mansperson som fick bära ett stort ansvar för den övergivna familjen.

Den musikaliske Theodor var Gördalens förste postbärare. Byn saknade körbar väg till Särna kyrkby och posten hämtades ungefär en gång i veckan av ynglingen Theodor, som gick till fots, vintertid på tryger (snöskor) eller andur med benlinger (breda skidor med älghud under). Än i dag kan man se spåren efter den upptrampade gamla Postvägen över fjället. Senare kom även häst att nyttjas för foror över fjället och spänger lades ut på sanka ställen. Lik måste ligga i vigd jord. Man använde sig av klövjning sommartid för likfärden till kyrkan i Särna. Hästen hade vanligtvis klövjesäckar på ömse sidor om ryggen, men vid dessa tillfällen lades barlast av sten som motvikt i den ena av säckarna...... År 1887 fick Gördalen begravningsplats.  Körbar väg från Särna anlades först 1924.

Den musikaliske Theodor blev liksom sina bröder "emigrant" - men endast över gränsen till sin födelsesocken, där han utsågs till organist i Trysils Hovedkirke. Han avled 1950.

Så småningom blev det sonen Martin Johansson (1880-1947), som övertog ansvaret. Han gifte sig med Julia Hedlund från Heden i Särna (1880-1960). Martin uppskattades också till fullo som den skicklige skräddare han var, vilket gav gården dess namn: "Skräddarns". Den vackra tvåvåningsbyggningen är en prydnad för dalgången och här i liden hos Skräddarns finns även byns äldsta bevarade byggnad, ett stolphärbre. Byns första skola - en liten stuga med bara ett rum - byggdes 1875 invid Sör-i-garn. Den blev snart för liten och undervisningen förlades till den rymliga granngården Skräddarns. Härifrån flyttade man senare till Tyskgården innan det första egentliga skolhuset uppfördes 1880. Elevantalet växte och 1920 års efterlängtade, moderna skolbyggnad välkomnades.

Martins och Julias dotter Karin Johansson (1912-1975) gifte sig med norskättade Arvid Rustad (1911-1983) och paret övertog Skräddarns vid Martins död.  Arvid Rustad var en engagerad byalagsman och en stor föreningsmänniska. I byggnadsföreningen för Bystugan var han mångårig ordförande och hans kloka, framåtblickande ord vid 150-årsjubileet för Gördalens tillblivelse förtjänar att upprepas:

"Såsom arvtagare till den gamla bystämman vill föreningen även vara ett allmänt forum för skilda angelägenheter. Den vill, som saken uttrycks i föreningens stadgar  2 mom 2, "vara ett organ för tillvaratagande av byns övriga intressen, som ej på annat sätt bevakas".

Vid pennan: © Gunnar G-son, Gefle eller Oppi-Lia